Browsing Tag

Valborg 2018

Trädgård Vardagen

ETT VALBORG SOM HÖLL PÅ ATT SLUTA I EN KATASTROF

1 maj, 2018

God morgon!

Jag behöver starta dagen med att skriva av mig! Jag vet knappt var jag ska börja och jag vet inte ens om någon kommer förstå och inse vilken obehaglig sak som hände igår….

Ska försöka fatta mig så kort jag kan men vi hade ett 8×5 meter, dvs 40 kvadratmeter (nästan lika stort som vårt vardagsrum)stort partytält stående på tomten. Igår strax efter lunch började det blåsa upp rejält (i byarna blåste det upp till 60 km i timmen enl appen) och Fredrik kommer in i huset för att hämta mig. Han hade märkt att tältet börjat lyfta och försökte säkra upp det med ännu fler säkerhetslinor än vad han redan gjort tidigare. Jag springer ut för att titta och plötsligt åker ena benet på tältet över vår 1,5 m höga stenmur. Fredrik får tillbaka benet på rätt sida och vi springer in i tältet. Barnen är runt om oss och blir liksom vi väldigt oroliga för hur det här ska gå. Tältet är ju gigantiskt och bara tanken på vad som skulle hända om det fick fart och blåste iväg gav en kalla kårar och panik i kroppen..

Medan Fredrik började fibbla med ”dörrarna” till tältet och skulle säkra dem ställde jag mig i ett hörn, intill muren och höll med all min kraft, jag hängde typ i det. Jag tänkte tusen tankar och just då visste jag inte ens var barnen var, alla var så stressade över vad som höll på att hända. Plötsligt hände det som inte fick hända. Hela tältet flyger upp på tvären, med taket av tältet på högkant rakt upp i luften. Jag dras med upp en bra bit på muren jag ställt mig intill och insåg att om jag släpper tältet kommer det gå illa. Jag skrek på barnen att de skulle springa till alla grannar de fick tag på och komma hit. Har aldrig skrikit så högt på dem. Blåsten och ljudet av tältet var ju så otroligt kraftigt så ingen hörde något plus min panik.

Undertiden som detta händer fick även Fredrik tag i tältet. Jag såg i hans ögon att han höll lika hårt som jag och ingen av oss kan flytta oss därifrån för då flyger tältet all världens väg. Där och då får jag också panik på var barnen var? Det blåste nämligen östliga vindar vilket inneburit om vi inte kunnat hålla emot, hade det blåst ut på gatan där de sprang någonstans. Jag var LIVRÄDD. Tältet var ju så stort!
Plötsligt viker sig några tältpinnar och hela tältet dunkar in i vårt hus, nästan upp till taknocken och jag hänger forfarande en bit från marken. Där fick vi till sist mer kontroll på det och plötsligt kommer barnen med massor med grannar som slänger sig över tältet för att hålla fast det.

Jag var helt slut där och då. När jag insåg att vi klarade det kom alla känslor. Herregud vilken katastrof detta tält kunde orsakat om det flugit iväg!! Jag hade tusen bilder i huvudet undertiden som jag kämpade med all min kraft att hålla det kvar. De tankarna har jag inte kunnat sudda ut inatt utan sovit väldigt dåligt. Vaknat och hört de höga smällarna från tältduken i vinden och ryst varje gång jag tänkte på hur de stora stålpinnarna kunde träffat mina barn eller någon annan människa. Eller alla fönsterrutor och bilar runt om som kunde gått i kras. Det kunde gått så illa 🙁

Men nu gjorde ju inte det och jag måste tänka på det! Att jag har en vrickad fot, ett ömt lår och en allmänt mörbultad i kroppen idag spelar ju verkligen ingen roll!!
Det ”enda” som egentligen hände var en takpanna på huset som smälldes sönder och hela tältet är förstört givetvis. Men det är materiella saker som går att ersätta. Tältet var våra vänners så nu måste vi ut på jakt efter ett likadant. Jag hoppas att försäkringen kan täcka lite då det var ett proffspartytält med rejäl konstruktion järnrör och kraftig tältduk.

Har tyvärr bara lite halvdåliga mobilbilder men såhär såg tältet ut. Igår stod jag i vänstra hörnet, där intill muren när den sen flög upp över (från detta håll) vänstra hussidan.
Takpannan som gick sönder. Men som ni ser var det farligt nära våra fönster så vi är väldigt tacksamma att det inte var ett sådant som gick sönder istället.
Plockepin!
Järnrören alldeles knäckta.
Ett tag när allt hände satt mitt högerben fast runt ett rör och på något vis klämde jag mig. Inga farliga skador men ändå alltså!

Nä om jag skulle kunna försöka släppa denna händelsen nu och bara njuta av första maj! Vore gött. Så det ska jag försöka med 🙂

KRAM